Bitarna skaver på insidan. Gör ont, river och sliter. Bitar av könsnormer mot förvirrade, trasiga delar av hen själv. 
Men så får Pim höra begreppet icke-binär och allt faller på plats. Det är som att kunna andas på riktigt för första gången.

Men Pim är rädd för att inte bli accepterad för den hen är. När Pim tillslut berättar för sin mamma att hen är icke-binär säger hon: "Det spelar ingen roll vem du är eller vad du känner dig som, du är fortfarande mitt barn. Och jag älskar dig." 

I Sverige finns det inget juridiskt kön som bekräftar Pims identitet. Att röra sig utanför hemmet innebär därför att ständigt bli felkönad. Av system, människor och myndigheter. Det är en ständig kamp att ens få existera.

share